Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Arbete och pengar, Uncategorized

Spårvägen revolutionerar kommunikationerna

Submitted by on januari 9, 2013 – 16:17No Comment

Att ta en hästdroska var dyrt. När Stockholms nya spårvägsaktiebolag startade trafik med hästspårvagnar 1877 kunde en häst dra en vagn för många personer och allt fler fick råd att resa snabbt. 1901 kom den elektriska spårvagnen. 

Den 10 februari 1905 gick den sista flaggprydda hästspårvagnen dragen av Drott och Vivi på avskedstur från Rosenbad till Roslagstull. Tusentals människor kantade gatorna och vinkade med hattar och näsdukar.

Den 10 februari 1905 gick den sista flaggprydda hästspårvagnen dragen av Drott och Vivi på avskedstur från Rosenbad till Roslagstull. Tusentals människor kantade gatorna och vinkade med hattar och näsdukar.

Först var det bara de norra mer välbärgade stadsdelarna som fick spårvägstrafik. Längre söderut än till slussen kom man inte. År 1880 kom den så kallade ringlinjen.

1881 bildades Stockholms södra spårvägsaktiebolag, som till och med experimenterade med ångspårvagnar vid sidan av de hästdragna. Bolaget var först med elektriska spårvagnar 1901. Vagnarna ansågs fina som salonger och rymde 18 sittande och 8 stående passagerare. På vintern kunde föraren strö litet sand på spåren i uppförsbackarna genom ett rör med en tratt upptill.

IMGSå här beskriver författaren Claes Lundin en spårvägsresa på Skeppsbron i slutet på 1880-talet:

I vagnen fins alla slags folk, aristokrater och demokrater,  fina damer och tarfliga gubbar, jungfrur med småherskap, officerare, månglerskor och högre ämbetsmän, men i allmänhet snygt folk.

I överståthållarens 1880 utfärdade spårvägsreglemente ges förklaringen till att det i allmänhet är snyggt folk:

Tillträde till spårvagn lemnas icke åt personer som som synbarligen äro av starka drycker berusade eller skulle genom osnygghet i klädedrägten förorsaka obehag eller olägenhet för passagerarne. 

Vid tiden för första världskriget befordrade redan spårvägarna i Stockholm upp emot 100 miljoner passagerare om året i en stad som endast hade dryga 300 000 invånare.

Spårvagnarna avskaffades slutligen vid högertrafikomläggningen 1967.