Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Nöjen och fritid

Spritrestriktioner ödelägger Stockholms uteliv i 100 år

Submitted by on maj 22, 2013 – 12:41No Comment

Spritfrågan går som en röd tråd genom Stockholms historia under hundra år efter 1870-talets ”Stora Krogdöd”. Vid förbudsomröstningen 1922 röstade Stockholmarna med mångdubbel majoritet mot ett spritförbud. Men landet i övrigt var nykterhetsvänligare. Stockholm fick uppleva ett halvsekel av alkoholrestriktioner som lade sordin på det nöjesliv som vid sekelskiftet gjort Stockholm till en sjudande nöjesmetropol. 

Trots att den kände skämttecknaren Albert Engström argumenterade på denna affisch mot spritförbudet stoppade det inte den restriktiva spritpolitiken.

Trots att den kände skämttecknaren Albert Engström argumenterade på denna affisch mot spritförbudet stoppade det inte den restriktiva spritpolitiken.

Från och med 1876 började Stockholm föra en med tiden allt mer restriktiv alkoholpolitik. Utskänkningen inordnades ett kommunalt utskänkningsbolag som långsamt minskade antalet krogar.

Restriktionerna ökade år för år. Måltidstvång infördes efter hand. Den s k disksupningen, dvs servering vid vad vi idag kallar bardisk förbjöds.

Ett hårt slag mot det glada utelivet i Stockholm blev ”varitéförbudet” 1896 – 1955. Det innebar att alkohol inte fick serveras i samma lokal där sång och underhållning förekom.

Ryggraden i Stockholms nöjesliv under decennierna före 1896 var stora praktfullt inredda varietélokaler som det ännu existerande Berns Café ( 1870), Sveasalen vid platsen för nuvarande NK, Blanches Café eller Alhambra på Djurgården. Särskilt chockerande ansågs de flickor vara som dansade cancan med sparkande ben på scenen. Därav uttrycket för en kvinna som släpper loss: ”Hon lyfte på kjolen och sparkade med benen”.

Berns salonger var varietélokalen framför alla andra sedan 1870. Där har det varit tjo och tjim sen dess. Idag serveras sushi i salen på bilden. Tempora mutantur.

Berns salonger var varietélokalen framför alla andra sedan 1870. Där har det varit tjo och tjim sen dess. Idag serveras sushi i salen på bilden. Tempora mutantur.

Undan för undan hårdnade greppet från myndigheternas sida. År 1913 blev Ivan Bratt direktör för AB Stockholmssystemet som lade under sig all spritförsäljning i Stockholm. Samtidigt infördes en s k motbok, dvs en ransonering av alkoholförsäljningen.

Nykterhetsrörelsen blev med tiden en stark maktfaktor i Sverige och med tiden ”det starkaste paritet i riksdagen”. Den tvingade år 1922 fram en folkomröstning om totalförbud i Sverige.

Stockholmarna röstade med förkrossande majoritet mot förbudet. Siffrorna blev 139 000 nej och endast 22 142 jaröster. Under valkvällen samlades en stor mängd stockholmare på Gustav Adolfs torg där röstsiffrorna tillkännagavs allt efter som de kom in. Ett bedövande jubel hälsade slutresultatet.

Sedan förbudet förkastats infördes dock en starkt restriktiv alkoholpolitik under de närmaste decennierna. I Stockholm inrättades särskilda tredjeklassrestauranger av staden. Där skulle det enkla folket dricka pilsner under övervakade former i funktionell och hygienisk miljö.

En bysantinsk samling regler styrde när och hur mycket man fick dricka på restaurangerna. Endast en handfull äldre och välrenommerade restauranger överlevde under denna tid i huvudstaden, som en följd av nykterhetspolitiken. Ett sista uppblossande nöjesliv präglade huvudstaden under 1920-talet och under några år av avklingande i början på 1930-talet. Då fanns en handfull halvt legala nattklubbar, varav den kändaste Grotta Azzurra på Grev Magnigatan. En annan nattklubb var Bella Venezia högst upp i det norra Kungstornet. Det var också en stor tid för påkostade revyer av ”revykungar” som Ernst Rolf, Karl Gerhard och Kar de Mumma ( Eric Zetterström ). Tedanser var ett populärt eftermiddagsnöje, den främsta på Grand Hôtels Royal i vinterträdgården. Det var där Karl Gerhards “Jazzgosse” vickade på sin lilla stjärt, lilla stjärt.