Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Bygga och bo

Bönderna pyntar huvudstaden med prestigebyggen

Submitted by on maj 22, 2013 – 12:57No Comment

 Från mitten av 1800-talet till första världskriget  upplevde Stockholm ett urbant tillväxtmirakel. Men riksdagen dominerades under drygt fyra decennier av godsägare. Trots landsbygdsintressenas dominans i rikspolitiken satsade staten stort på huvudstaden. Detta var nationalstaternas stora tid i Europa – huvudstäderna blev prestigesymboler som fylldes med praktbyggen och kulturinstitutioner.

Riksdagshuset på samtida vykort. Ursprungligen hade byggnaden obelisker i hörnena. Fanatiska funkisarkitekter lät ta ner dem. Huset ansågs i mitten på 1900-talet "fult" och en stor opinion ville riva det.

Riksdagshuset på samtida vykort. Ursprungligen hade byggnaden obelisker i hörnena. Fanatiska funkisarkitekter lät ta ner dem. Huset ansågs i mitten på 1900-talet ”fult” och en stor opinion ville riva det.

Under bara några år kring sekelskiftet 1900 uppfördes  i Stockholm en förbluffande antal nationella och kulturella prestigeprojekt. Det var investeringar av en storleksordning som idag vore otänkbara att genomföra i huvudstaden.

Men den första stora nationella institutionen blev Nationalmuseum, 1866. Den svenske arkitektens ritning förkastades, i stället skickades den till den berömde tyske museiarkitekten FA Stüler i Berlin. Han utformade Sveriges nationalmuseum som ett florentinskt 1400-talspalats med berlinsk touche. ”Ritningen är avsänd i Florens men poststämplad i Berlin”, sa ett samtida kvickhuvud.

I Skansen skapades ett nationellt monument över en försvinnande bonde- och stadskultur. Det blev 1891 det första friluftsmuseet av sitt slag i världen och fick många efterföljare. Grundaren Arthur Hazelius ville här rädda undan exempel på traditionell bondekultur från landets alla provinser. Det gamla försvann hastigt ute i landet som genomgick en explosionsartad industrialisering. Sverige hade under flera decennier världens högsta tillväxt och var en mirakelekonomi.

Det närliggande Nordiska Museet hade samma ambition – att för framtiden bevara och visa folkets kultur. Det blev en mäktig stenbyggnad i Dansk-hollänsk renässans ritad av IG Clason tidens skickligaste arkitekt i tidens karakteristiska stilhistoriska anda.

För varje byggnad letades en stil upp i det förflutna som ansågs passa byggnadens användning.

Gustav III:s opera ansågs för liten för en nationell huvudstad med storstadsambitioner. Den revs trots en våg av protester från landets kulturpersonligheter. Ersättaren i en slags kontinental nybarock kritiserades starkt av samtiden. ” En stapel med cigarrlådor”, löd ett av omdömena när den invigdes 1908. Interiörerna blev för svenska förhållanden oöverträffat praktfulla.

Nära centralstationen uppfördes ett monumentalt högkvarter för vad som då kallades Kongl. Postverket. Ännu tills för några år sedan användes den ståtliga byggnaden som postkontor: ” Stockholm 1″.

Byggnaden ritades av Ferdinand Boberg, arkitekten på modet efter IG Clason. Under några hektiska år ritade Boberg så gott som alla större och representativa byggnader i Stockholm, gärna privatpalats.

Men trots förgyllda foajér och salonger överträffade inte Operan det nya riksdagshuset, färdigt 1905. Det blev den mest påkostade och praktfulla byggnad som någonsin uppförts i Sverige och är kanske ännu oöverträffad. Det svenska folkstyrets hus utformades i berlinsk nybarock.

Tyska Riket var vid denna tid Sveriges stora kulturella förebild. Berlin var metropolen i norra Europa, något som sedan ofta fallit i glömska. Också de nya hyres- och kontorshusen inom tullarna byggdes som återspeglingar  av det samtida Berlin och Wien, ofta med hjälp av inkallade tyska arkitekter. Tyska var också det främmande språk som de som gått i läroverk lärde sig först och bäst.

Det väldiga riksmuseet i Frescati är också det en byggnad som skulle kunnat ligga i det samtida Tyskland. Det var tänkt som kronan i en ny vetenskapsstad. Dit flyttade också vetenskapsakademien. Vetenskapsstaden blev dock inte verklighet  förrän Stockholms universitet flyttade ut dit på 1960-talet.

Det sista stora statliga praktbygget blev Kungliga dramatiska teatern som byggdes vid Nybroplan i en för nationellt bruk anpassad jugendstil med inspiration i Wien. Dramaten. Färdig 1908,  blev en uppvisning av allt det bästa Sverige hade av konst och hantverk med fresker av Prins Eugen och Carl Larsson bl a.