Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Arbete och pengar

Fjärdarna kantade av rykande fabriker

Submitted by on maj 23, 2013 – 16:26No Comment

Fabrikerna var ett påtagligt inslag i stadsbilden under slutet på förra seklet. Stockholm var landets största industristad. Längs stränderna låg det fabriker sida vid sida. Även inne i stadsdelarna låg det fabriker som LM Ericsons telefonfabrik eller tryckerier och textilväverier. Vattnen kring staden var förorenade och stinkande och luften tung av sotrök från fabriker, ångbåtar och värmepannor. Husen blev därför snabbt svarta av sot. Stockholm under industrialismen var en grå stad.

Kanske var det den ständiga ångröken som ruvade över staden som gjorde att Kungliga Slottet under Oscar II målades bajsbrunt, det var förmodligen omöjligt att behålla den tidigare ljusgula färgen.

Stränderna kring Stockholms Mälarsida erbjöd inte alls den vilsamma charm de gör idag för hundra år sedan. Ständigt växte nya industrier upp längs stränderna.

Sluttningarna av det idag så pittoreska Mariaberget vid Slussen var täckta av verkstäder och småindustrier, längs Riddarfjärdens stränder låg det stora bryggerier.

Många arbetade också i tobaks- och snusfabrikerna.

Där Stadshuset reser sin fördrömda silhuett idag stod till 1878 Eldkvarn, stadens första och största ångkvarn. Norr Mälarstrand var kantat av verkstäder.

”Sen Eldkvarn brann” var i generationer ett talesätt. Branden var en av de mest spektakulära i stadens historia. All den lagrade spannmålen brann till slut med en mäktig eldpelare som sköt långt upp i himlen. ”…på samma gång som man djupt måste djupt beklaga olyckan, kunde man ej undgå att känna sig tilltalad av det storartade i skådespelet”, skev Dagens Nyheter. Ännu fram till 1920-talet var den idag så tätbebyggda Nordvästra Vasastaden ett stort industriområde. Här låg Atlas motorfabriker och sedan 1700-talet Rörstrands porslinsfabrik. Porslinsfabriken inrymdes delvis i det tidigare Rörstrands slott. Det ligger fortfarande ouppmärksammat, men hårt ombyggt kvar bakom Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan.

Textilfabriken vid Barnängen har blivit sinnebilden för den tidiga industrialiseringens fasor. Där arbetade underbetalda kvinnor och barn vid de ångdrivna vävmaskinerna. Arbetarna bodde i eländiga stugor och baracker i de omgivande bergen på Söder. Det var inte ovanligt med upp till åtta personer i ett rum.

Vattnendragen genom staden blev starkt förorenade av industrierna och först på 1970-talet tilläts åter badning i Riddarfjärden.