Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Nöjen och fritid

Begravningar och andra stora offentliga skådespel

Submitted by on maj 27, 2013 – 15:17No Comment

Från kungadömet övertog den nya nationalstaten idén att använda huvudstaden som en slags scen för stora nationella fester och manifestationer. Fortfarande fick kungen rycka in som ceremonimästare i de allt större spektakel: invigningar, jubileer, utställningar och kungliga familjetilldragelser. Dessa skådespel anordnades för att stärka nationalkänslan hos befolkningen. Före TV gick publiken ut i hundratusental på gator och torg och betraktade dessa officiella shower.

Karl X:s liktåg 1660. Från borgen Tre kronor gick tåget via slottsbacken här längs Skeppsbron och Stora Nygatan till Riddarholmskyrkan. Det var den kortvariga stormaktens sista manifestation av denna omfattning vid en kunglig begravning.

Karl X:s liktåg 1660. Från borgen Tre kronor gick tåget via Slottsbacken här längs Skeppsbron och Stora Nygatan till Riddarholmskyrkan. Det var den kortvariga stormaktens sista så påkostade kungliga begravning.

Kungamakten hade alltid varit mån om att regissera sina kröningar och begravningar som väldiga folkliga kalas. Vin hade skänkts ut i fontäner, oxar stekts och baracker för dans uppförts till befolknigens fromma.

Nationalstaten tog mot slutet av 1800-talet över de offentliga skådespelen, som nu förfinades och förlorade sina mer robusta uttryck av mutor till folket. Nu var det ögat och örat som skulle bedåras.

Fortfarande var de kungliga kröningarna stora skådespel, men slutligen avstod kungen, i detta fall Gustav V från att krönas.

Andra tilldragelser bildade nu kärnan i de stora offentliga festerna. En av de största som någonsin hållits i Stockholm var när en finlandssvenske polarforskaren Adolf E Nordenskiöldxx återkom på sin Vega 1880 efter att ha seglat runt Asien. Kungen hade själv skänkt pengar till expeditionen och Nordenskiöld fick i hast duga som svensk.

När fartyget ångade in på Strömmen framför Slottet var hela omgivningens hus upplysta med rader av lampor. Den första elektriska strålkastaren lyste från telegrafhuset. Nordenskiöld steg i land framför slottet på en särskild gigantisk plattform som byggts ut i vattnet från Slottet klädd med blått tyg med gula kronor och kantad av stora upplysta obelisker. Det största fyrverkeri som någonsin avskjutits i huvudstaden lyste upp himlen. Alla fartyg var illuminerade och anlupna krigsfartyg sköt med sina kanoner så att luften fylldes av krutrök. Hundratusentals människor kantade stränderna.

 

En annan festliga manifestation var de stora utställningarna – industriutställningen i Kungsträdgården 1866och  Stockholmsutställningarna 1897 och 1909 då hela sagostäder byggdes upp för utställningen för att sedan rivas.