Ovanligt tidigt tunnelbanebygge och bilstad
maj 27, 2013 – 15:42 | Kommentering avstängd

 
En av efterkrigstidens mest framsynta investeringar var Tunnelbanan. Redan 1941 beslöt Stockholm att bygga tunnelbana – långt tidigare än andra europeiska städer av motsvarande storlek. Vid krigsslutet 1945 sattes byggena igång. Det blev många år …

Read the full story »
Personligheter

Från monarker till de supande skalder, fabrikörer och redaktörer, militärer och civila, genier och dårar. De satte alla sin prägel på staden. Men också folket i kollektiv handling.

Bygga och bo

Från trähus till stenhus. Från den lilla Stadsholmen ut över Malmarna. Kojor och Palats. Från små verkstäder till stora fabriker. Till slut okontrollerad ”urban sprawl”.

Kultur och media

Först var det mest kommers. Med tiden kom musikanter och målare, skulptörer och arkitekter, författare och tidningsutgivare, skådespelare och sångare. Staden blev kreatörernas stad.

Arbete och pengar

Staden grundades för köpmännen och hantverkarna. Resten var deras tjänare. Med tiden kom penningmagnater och kreativa yrken. Så småningom fabrikörer och arbetare.

Nöjen och fritid

Visst roade man sig förr! Krogar i varje gränd, grönskande utflyktsparker, danssalonger och kalas, baler och soaréer. Stockholm var känt som en festande stad.

Home » Bygga och bo, Nöjen och fritid, Personligheter

Krogar nöjescentra på Bellmans tid

Submitted by on april 19, 2010 – 21:13No Comment

Bellmans värdshus

Bellmans värdshus

Många av Stockholms cirka 600 krogar blev legendariska genom Carl Michael Bellmans sånger. De framfördes på värdshusen och  hade dem ofta som bakgrund till handlingen.

Somliga av korgarna finns ännu kvar om än inte som utskänkningslokaler. Gröna Lund ligger, ja just, på nöjesfältet Gröna Lund. Den Gyldene Freden etabl. 1722, ligger kvar i Gamla Stan.

Utanför centrum på Norra Djurgården ligger fortfarande Fiskartorpet, dvs själva torpet. Området är värt sin egen historia. Bellman har beskrivit den lantliga idyllen i den poetiska visan ”Ä’cke det gudomligt”. Här låg också många av de burgna sommarställen dit Bellman ibland var inbjuden för att underhålla.

Mycket populärt var att låta sig ros över av roddare eller roddarmadamer till Södra Djurgården, det som idag vanligtvis kallas bara för Djurgården. I kanten på den kungliga jaktparken låg personalbostäder för flottan och  Galärvarvet, och en tät ansamling krogar. Ett vanligt sätt för änkor till militärer att dra sig fram var att hålla små skjul där de serverade brännvin.

Området var då som idag också det stora utflyktsmålet under den varma årstiden. Då var ängarna fulla av, ja fulla på picknick. Man dansade och spelade på instrument. Den stora utflyktsdagen var första maj.

Andra var stiliga nöjestempel som Klas på Hörnet, som fortfarande finns kvar vid Surbrunnsgatan. Här fanns en större danslokal. Det stora nöjestemplet var den s k Vauxhallen i Kungsträdgårdens norra ända, där det ännu ligger en krog i en hisklig plåtlåda. Då låg krogen i ett före detta orangeri, dvs växthus, med stora rundbågade fönster mot trädgården. Här satt stockholmarna och drack ”pounche”, kylda bålar till dans och musik.

Nöjeslivet var mer demokratiskt än vad vi kanske föreställer oss, hög blandades med låg, till och med en och annan prins eller prinsessa kunde smyga sig in och dansa bland vanligt folk.

De stora evenemangen var balerna i det då nybyggda Börshuset som var mötesplats för borgarståndet under riksdagarna. När det hölls bal var också kungligheter närvarande. Borgerskapet i Stockholm var Gustav III:s (1746 – 1792, kung 1772) största politiska stöd.

Ett annat festligt evenemang var maskeraderna den 16 mars i Gustav III:s  operahus. Det var just där som skottet på operan dödligt skadade Gustav III, strax före midnatt den 16 mars 1792 under en maskeradbal.