Under första halvan av 1800-talet kokade det i Stockholms befolkning av missnöje med de styrande, särskilt den åldrande och med tiden allt reaktionärare kung Carl XIV Johan. Även i de högre samhällsskikten var missnöjet stort, särskilt med den begränsade tryckfriheten. Uppbackade av kungen ingrep myndigheterna ständigt genom sin s k indragningsmakt gentemot vad överheten ansåg vara misshagliga skriverier.
Ett kuriöst livsöde var adelsmannen Magnus Jacob Crusenstolpe (1795 – 1865). Han inledde sin karriär som redaktör för tidningen Fäderneslandet. Den var inget mindre än kungens egen tidning. Den lyckades dock inte slå an hos publiken och fick läggas ner. Crusenstolpe själv blev ruinerad på tidningsäventyret och fick till och med sitta en tid på gäldstugan. Kung Carl Johan veknade dock och betalade hans skulder.
Den välgörenheten skulle kungen bittert få ångra. Crusenstolpe kom tillbaka som publicist, men nu som hätsk fiende till kungen och monarkin. År 1838 kulminerade fiendskapen. För att kungen gjort en utnämning som Crusentolpe ogillat och kritiserat för den långsökta anledningen att den skett på en söndag och därmed utgjorde ett sabbatsbrott dömdes Crusenstolpe att sitta tre år på Vaxholms fästning för majestätsbrott.
Domen fick Stockholm att explodera. Befolkningen gjorde uppror och gick ut på gatorna. upproret gick så långt att trupper inkallades och två personer sköts sedan folkmassan krossat justitiekanslerns fönster genom stenkastning. Crusenstolpe blev frihetshjälte. Även när han skulle flyttas från häktet till Vaxholms fästning kantades hans väg av hyllande folkmassor.
Han fortsatte dock att skriva sina mot överheten riktade pamfletter på fästningen.
När han avtjänat sitt straff skrev han också historiska romaner som vann många läsare även om han kritiserades i pressen för att vara vårdslös med den historiska sanningen.
Comments are closed.