I sista stund räddade Artur Hazelius undan föremålen från en försvinnande allmogekultur. Till slut samlade han på hela byggnader och gårdar. Resultatet blev Nordiska Museet och Skansen, världens första friluftsmuseum med många efterföljare.
Under andra halvan av 1800-talet moderniserades Sverige hastigt. Det var inte bara i städerna som den nya tiden förändrade det mesta. På landsbygden försvann det gamla bebyggelsearvet och allmogekulturen. Gårdarna revs och ersattes med tidens av Schweizervillor inspirerade byggnader. Fabriksmöbler och nya jordbruksredskap skickade en månghundraårig allmogetradition bokstavligen talat på sophögen. Bönderna spolade knätofsarna och kurbitsmålandet.
Den unge akademikern Artur Hazelius (1833–1901) som från början var språkvårdare såg med förskräckelse denna utveckling och började ihärdigt samla föremål från bondekulturen. Alla artefakter han kom över samlade han in. Hans far hade varit medlem i Götiska Förbundet, den första nationalromantiska rörelsen och varit mån om att den uppväxande stockholmspojken Artur skulle resa runt i hela riket och insupa den fosterländska folkloristiken.
Han vansläktades sannerligen inte. På en resa i Dalarna 1872, som ansågs vara mer pursvenskt än något annat landskap, fann han till sin förskräckelse att till och med där försvann allmogekulturen. Hazelius började genast samla på sig alla gamla föremål och kläder han kunde få tag på.
Nästa år 1873 började han i liten skala ställa ut sina föremål i lokaler på Drottninggatan i Stockholm. Ambitionen växte och så småningom byggde han upp hela allmogeinteriörer med vaxdockor i folkdräkter.
Projektet slog an. 1880 donerade Hazelius samlingarna till staten. Han fick stöd och Nordiska Museet grundades med honom som ledare. Ambitionerna fortsatte att öka och snart kunde Hazelius samla inte bara föremål utan hela byggnader och gårdar, Seglora kyrka och stadskvarter som han lät montera ner och bygga upp på Skansberget på södra Djurgården. Där kunde friluftsmuseet Skansen öppnas 1891.
Projektet var givetvis mycket kostsamt. Artur Hazelius uppgav själv mot slutet av sitt liv att han med personlig garanti lånat cirka tre miljoner kronor ( 40-50 milj i dagens penningvärde ) för att åstadkomma sitt livsverk. Han arbetade också dag och natt och dog, kanske delvis av överansträngning vid bara 67 års ålder.
När Skansen öppnades hade Artur Hazelius vidgat sitt perspektiv. Det gällde att för eftervärlden bevara hela svenska folkets kulturarv från gångna tider. Medan bondstugorna återuppbyggdes på skansen så fick det nya Nordiska museet också ställa ut borgerliga inredningar, ofta från hus som skulle rivas.
Under den första stora riviningsepoken i Stockholm i slutet på 1800-talet då den äldre småhusbebyggelsen på Söder- och Norrmalm fick ge vika för nya palatsliknande hyreshus och ståtliga boulevarder var Hazelius framme och räddade 1700-talsbyggnader som som återuppstod som ett ålderdomligt stadskvarter på Skansen.
Till slut ville Hazelius också samla även de försvinnande vilddjuren. Resultatet blev en liten djurpark där bland andra vargar, älgar och särskilt björnar väcker barnens förtjusning.
Skansen fick till och med kritik av onda tungor som ansåg att han friat för mycket till publiksmaken men de stora besökssiffrorna var givetvis viktiga för projektets framgång.
Trots att Artur Hazelius var en nära nog besatt patriot (från början av åtminstone allnordisk omfattning) blev Skansen inte bara en nationell framgång utan även en världsberömdhet. Samma industrialisering och moderniserande av jordbruket och landsbygden skedde över hela Europa. Så i nästan alla nationalstater i Europa anlades med tiden friluftsmuseum med Skansen som förebild. Om sanningen ska fram var inte Hazelius Skansen det allra första friluftsmuseet. Oscar II hade initierat en liknande etnografisk park i sin norska huvudstad Kristiania några år tidigare. Alltså dagens Oslo.
Artur Hazelius ansågs redan i sin livstid som en förgrundsgestalt i den nationalromantiks rörelse som svepte över Sverige under särskilt senare delen av 1800-talet och tiden till och med Första världskriget. Han hade ett finger med i allt som hade nationell inspiration och gynnade folkdans och folkmusik, folkdräkter och inspirerade nostalgisk arkitektur.
Sedan det öppnade har Skansen och i dess skugga i någon mån Nordiska Museet varit en av Stockholms största publikmagneter tills Vasavarvet trängde sig upp som konkurrent. Fortfarande i slutet på 1900-talet flyttas då och då någon etnografiskt intressant byggnad, som en gammal folkskola, en skånegård eller en lanthandel till området.
Villan där Hazelius dog 1901 är fortfarande tjänstebostad för Skansenchefen. Han är också begravd på Skansen.
Comments are closed.