Så här var det tänkt att bli – innan det nya Kungliga slottet i Stockholm byggdes. Och i förenklad form var det också så det såg ut när det stod indlyttningsklart 1754.
Så här var det tänkt att bli – innan det nya Kungliga slottet i Stockholm byggdes. Och i förenklad form var det också så det såg ut när det stod indlyttningsklart 1754.

Sedan borgen Tre Kronor brunnit ner 1697 behövde Stockholm ett nytt kungligt slott. Märkligt nog kunde slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. redan en och en halv månad efter branden lägga fram ritningarna till det nya kungliga slottet.

Det var en fyrkantig låda i vad som betecknats som romersk renässansstil. Det var också i detaljerna mycket likt Palazzo Farnese i Rom. Dit hade arkitekten gjort den då för tiden obligatoriska studieresan.

Slottet blev stramt och enkelt i avsaknad av barocka dekorationer. Tessin själv hade skrivit att det nordiska klimatet inte ägnade sig åt utsirade fasader eftersom frostsprängningen snart fick dem att vittra bort.

Den norra fasaden hade redan före branden ställts färdig och såg ut som idag: en rektangel med symmetriska fönsterrader. Den var det enda som stod kvar efter branden. Då hade ännu inte de utskjutande flyglarna tillkommit.

Att ritningarna var klara så snabbt förklaras med att avsikten var att riva det gamla slottet i vilket fall som helst, eftersom det ansågs hopplöst omodernt.

Det hade nog inte blivit något av med den rivningen, några kostsamma byggplaner hade det fattiga landet efter Karl XII:s kostsamma krig och stormaktens fall inte råd med.

Det nya slottet förblev därför en oavslutad nedre del under årtionden. Inte förrän på 1730-talet återupptogs slottsbygget.

Då fick det så mycket större betydelse för stadens konstnärliga utveckling. Kungligheterna skickade en skara konsthantverkare till Paris där de lärde sig de senaste modet på inredningskonstens område. Den ledande blev Jean Eric Rehn. Han fick i uppdrag att rita av allt modernt han såg i de franska kungliga slotten och skaffa ritningar av de franska möbelsnickarna och inredarna,  ja till och med silversmeder och spegelmakare.

Nu kom han hem och ritade möbler och inredningar för det slottsbygget. Det nya kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika var i stort sett maktlösa enligt frihetstidens författning. Men drottningen som var en mycket kulturell dam hade satt sig före att omge sig med tidens senaste konstnärliga yttringar.

Bygget av slottet och dess inredning blev det stora projektet under ett par decennier i Stockholm och gav arbete åt en härskara hantverkare och vad vi skulle kalla designers.

Det fick också följder: ebenister (möbelsnickare) som George Haupt, silversmeder, målare höjde den svenska konsten till europeiska nivåer den aldrig tidigare närmat sig.  Adel och nyrika borgare tävlade om att anlita dem i kungaparets efterföljd.

Lovisa Ulrika kunde beställa hundratals stolar och fåtöljer i rokoko. Att de var av utmärkt kvalitet framgår av att de fortfarande används vid större kungliga evenemang.

Äntligen blev byggnaden färdig för inflyttning 1754. De kungliga fick lämna sitt provisoriska residens i det s.k. Kungshuset, det före detta Wrangelska palatset på Riddarholmen.

Till det yttre blev slottet enklare än ursprungsplanerna. Inga statyer prydde de platta takkanterna som tänkt. Inte heller blev det någon ståtlig ryttarstaty av Karl XI på den inre borggården.

Inredningsarbetet fortsattes av Gustav III, kung 1771, som lät Rehn fullborda bl a den kungliga paradsängkammaren, dit Gustav III bars in för att dö ståndsmässigt efter skottet på operan 1792. Sängen med den blodiga madrassen sparades, även om den bara ställs ut vid enstaka tillfällen på sin ursprungliga plats. Tidigare hade sängkammaren använts vid de kungliga levéerna när kungen gjorde sin morgontoalett inför utvalda hovmän och dignitärer.

På slottet slog vad som kommit att kallas den gustavianska stilen igenom. Rokokons böljande former hade ersatts av raka linjer inspirerade av nyklassicismen.

Därefter har Stockholms slott fortsatt att vara monarkernas residens och representationsbyggnad. Många historiska händelser har här utspelat sig. Här arresterades och avsattes Gustav IV Adolf 1809. Här utövade Karl XIV Johan, den första Bernadotten, sitt beryktade sängkammarregemente. Inte ens det kungliga slottet kunde värmas upp nog för att den sydländske kungen gärna skulle lämna sängen om vintrarna.

På borggården utlöstes den s.k. borggårdskrisen 1914 efter ett tal av Gustav V där han använde ord som ”min armé och min flotta” inför samlade representanter för rikets bönder, det s k bondetåget.

Här prasslade samme Gustav V i alkoverna med sin älskare Hajby.

Den nuvarande kungafamiljen har valt att inte längre vara fastboende på slottet och har föredragit att residera på Drottningholm.

Inte desto mindre är det Kungens arbetsplats och säte för alla stora kungliga tillställningar och representativa funktioner.

Slottets färg har länge varit ämne för en livlig debatt. Ursprungligen var slottet ljust gult med gråmålade detaljer. Kung Oscar II lät dock måla om det i bajsbrunt, en färg det behållit sen dess. Den ena sidan i debatten, oftast representerad av slottsarkitekten har hävdat att den bruna färgen är ett vittnesbörd om historiens gång och ska behållas. Den andra sidan – alla andra verkar det som – förespråkar återställandet av den ursprungliga färgsättningen. Bataljen fortsätter.

Author

Comments are closed.