Polisen kastade sig urskillningslöst över folkmassorna på stan. Så här skildras upprorskvällen av tidens ledande skämttidning Söndags-Nisse.

En marssöndag år 1864 samlades vad som beskrevs som framstående politiska och litterära herrar på det tjusiga De la Croix’ salong vid Brunkebergs torg. De protesterade mot tyskarnas invasion av Jylland. Skandinavismen blommade upp vid den här tiden och herrarna satte igång upplopp på gatorna.

Danmark hade nämligen råkat i krig med Preussen, fästningen Dannevirke hade fallit några dagar tidigare och nu yrkade man på att svenskarna skulle hjälpa sina nödställda grannar. Den skandinavistiska hänförelsen levde ju ännu kvar. En hel del personer hade emellertid inte fått plats inne i möteslokalen. 

Aftonbladet var tidens ”radikala” tidning och berättar, vad den illustra gruppen företog sig:

Denna kärna till en folksamling växte efter hand ut till en ganska betydande massa, som efter mötesförhandlingarnas slut drog åstad åt åtskilliga håll, sjungande och hurrande. En flock drog ner åt Riddarhustorget, stannande vid Gustaf Adolfs och Gustaf Wasas statyer samt vid prins Oscars palats, på vilka ställen hurrarop höjdes och folksången uppstämdes. Andra hopar drog uppåt Norrmalm, en till danska ministerns hotell, där leverop för Danmark höjdes, en annan till Blasieholmen, där utanför utrikesministerns hotell beklagligen lära förekommit åtskilliga rop af mindre lojal art.” Polisen fick nu lov att ingripa och häkta en del demonstranter, vilka fördes till corps de gardet i operahuset. Detta hade emellertid till följd att det där blev en våldsam folkskockning. Och nu kom polismästare Wallenberg på den geniala idén att i sin tjänst taga vattenledningen, vilken såsom vi sett blott fungerat i ett par tre år i huvudstaden. ”Man påskrufvade nemligen en slang å en brandpost och började att med vatten bespruta folkhopen. Men som det här icke gällde att avlägsna folket från någon viss punkt, utan man avsåg hopens skingrande, uppnåddes ändamålet icke, ty de mera ungdomlige bland samlingen, som funno ett nöje i uppträdet, drogo sig blott undan så långt, att de icke nåddes af vattenstrålen. Efterhand anlände emellertid flera slangar, vilka anbragtes å brandsprutor å särskilda ställen af torget, vilket sålunda så småningom blev tämligen fullständigt rensat.” Förutom vattenstrålen begagnades även andra lugnande medel. Dels försökte polis-mästaren själv tala till folkmassan, dels gjorde litteratören lektor Bjursten det. Bjursten, som för övrigt även var skald och gett ut ”Minnen från Gripsholm” i två delar, kom ”rörd af drufvans safter” ut på Hotell Rydbergs trappa och höll ett anförande, som enligt Aftonbladet hade en ganska lugnande verkan, men vars effekt förtogs av att polisen i samma ögonblick gav folkmassan en ny dusch. Enligt ryktet överspolades därvid själv på order av polismästaren. 

Comments are closed.