Den först elektriska belysningen i Stockholm sattes upp 1878 i Blanches Café vid Kungsträdgården. Efter hand inrättades sedan små privata elverk tills Stockholms stads första elverk inrättades 1898 på Regeringsgatan.

Panikslagna aktieägare i gasbolaget hukar i det skarpa skenet från en elektrisk gatlykta.
Panikslagna aktieägare i gasbolaget hukar i det skarpa skenet från en elektrisk gatlykta.

Till en början var den elektriska belysningen mest en kuriositet, men av stort kommersiellt värde för t ex Blanches Café. Publiken strömmade till för att njuta av det starka ljuset.

Stadens första elverk, Brunkebergsverket blev snart otillräckligt när också spårvagnarna elektrifierades och en nytt större elverk drivet av ångmaskiner byggdes i Värtan. I början på det nya seklet började Stockholm dock gå över till vattenkraft och köpte ett vattenfall i Dalälven.

Den första elektriska gatubelysningen tändes hösten 1881 lagom till höstrusket. Dagens Nyhter rapporterade:

Det elektriska ljuset kastade den 16 september för första gången sina bländande strålar öfver Gustav Adolfs torg, Norrbro och Mynttorget. Den nya belysningen som varade från klockan 6 till 11, hade lockat en mängd åskådare till de upplysta platserna. Ehuru det torde vara svårt att avgöra huruvida det här använda Bruska systemet eller det vid Blanchs Café redan år 1878 tillämpade Jablochkoffska äger företrädet måste man i alla händer vitsorda de försökta lampornas höga ljusstyrka och i allmänhet jämna sken. På åskådarna gjorde det elektriska ljuset en sådan effekt att, ifall de efteråt kastade blicken på de mångarmade gaskandelarbrarna kring Gustav Adolfs staty, måste de ovillkorligen utropa: ”Hvad i all verlden har tagit åt gasen att den brinner så dåligt!”

Den elektriska gatubelysningen var billigare än gasljuset. Det behövdes inte heller några lykttändare. Det privata gasverkets aktier störtade därför och bolaget råkade i ekonomiska svårigheter. Men gasen blev dock kvar och driver de ännu idag populära gasspisarna.

Comments are closed.