Holländsk resenär beskriver fyllans Stockholm 1609

En holländsk diplomaisk delegation besökte Stockholm 1609 och tas emot med öppna armar av kung och adel och ger en skildring av sitt besök.

Staden Stockholm tog sig vid ankomsten alldeles grön ut, där den låg emot bergen, ty husen ha alla avplattade tak, täckta med björknäver och grönskande grästorvor. Taken användas till bleke, och på en del låter man getter gå och beta, vilka understundom hoppa över gatan från det ena huset till det andra och åter tillbaka. I tider av nöd skulle man lämpligen kunna beså dem till täckande av husets behov av brödsäd. Över taken resa sig de mestadels vita skorstenarna, något som på avstånd tar sig mycket egendomligt ut, så att man icke rätt vet, vad man skall tro om det. Slottet har man vid infärden till staden på höger hand. Det är vackert men gammalt.
Den underliga sjön Mälaren.

Den 6 juni e.m. . Då vi passerade bron på ut och ingående från staden, sågo vi under densamma ett mycket strömt vatten, kommande från en sjö vid namn Mullerus (Mälaren), som är mycket stor och uppfylld av holmar. Det berättades oss såsom något sällsamt, att detta vatten strömmar uppåt eller nedåt på tider, som icke sammanfalla med dem för ebb och flod vanliga, d. v. s. var sjätte timme, utan dessutom med en eller flera dagars eller veckors mellantid, och detta oberoende av om vinden är emot. Denna egendomlighet, till vilken man icke vet orsaken, har jag för kuriositetens skull trott mig böra relatera.

Den 16 juni voro herrarne jämte sviten till aftonen inbjudna till Herr Johan Skytte, där även Hans Maj:t infann sig jämte några andra förnäma herrar. Även här bjöds på hederlig traktering och rådde stor munterhet. Den 20 förhandlades med herrar deputerade, och -den 21 gåvo herrar sändebuden middag för Hans Välboren-het, den högädle och stränge herren Carl Carlsson Gyllen-hielm, friherre till Bergkvara och Sundbyholm, änke-drottningens av Sverige råd och marskalk m. fl. Man talar mycket om de belevade danskarna, men jag skall här giva ett litet prov på den svenska artigheten. Vår gode hovmästare och prestav Rosen, som satt till bords jämte herrarna och derasgäster, hade vid de många skålarna tagit litet för mycket till bästa. För att ändå inte försumma sina värdsplikter och visa sig som en god dryckesbroder, lyfte han en smula på bordsduken, stack fingret i halsen och spydde under bordet. Därpå torkade han sig om munnen och började att dricka på nytt, som om ingenting hänt. När taffeln  sedan upphäv-des, fick man sig ett gott skratt. Man tör kunna säga, att där det räknas för heder att supa sig full, där är det heller ingen skam att spy.