Undersökningen angående det av åtskilliga officerare på Malmens källare förövade oväsende remitterades i går av poliskammaren till vederbörlig domstol. Officerarne, som uppgivas hava varit 15 till antalet, och av vilka några tillhört härvarande garnison, andra lantregementerne, hade vid nedgåendet från det, över källaren belägna spiskvarteret funnit porten till gatan stängd, därföre fört oljud, och därigenom föranlett källarmästaren gå ut och efterhöra vad på färde var. Ordväxling och slagsmål uppkom då, mellan några, i källarmästarens enskilda rum befintliga personer samt kyparne å ena sidan och officerarne å andra. Ehuru det icke synes sannolikt, att källarmästarens folk eller gäster börjat handgemänget, har emellertid, såsom oftast plägar hända, ingen upp-lysning om den först angripande kunnat vinnas. En piga från spiskvarteret öppnade emellertid porten och officerarna utgingo men började åter bulta på och förde mycket oväsende, emedan de saknade en kamrat. Denne var löjtnant Wahlfeldt, som av källarmästarens gäster blivit införd i ett rum i avsikt att han måtte uppgiva sitt namn, vilket han likväl enständigt vägrade. Under tiden hade källarmästaren genom ett fönster åt gränden utsänt en gosse, för att rekvirera patrull — det är märkvärdigt, att denna ej självmant infann sig, då rådstuguvakten är belägen på några få stegs avstånd och mycket folk redan hunnit samla sig till stället. Patrullkarlarne hava, besynnerligt nog, haft föga upplysning att meddela, och just som de ankommit, skall en portnyckel hava blivit fälld ovan från spiskvarteret, varmed de utanför stående officerarne öppnade porten och, jämte de församlade åskådarne, inträngde i förstugan. Därifrån uppfordrade officerarne nu källarmästaren att öppna sitt rum, och då han därmed dröjde, hämtade löjtnant Virgin en yxa från köket en trappa upp och började därmed hugga å kammardörren. Källarmästaren, öppnade då, och officerarne rusade in i rummet och utdelade slag till källarmästarens gäster. Löjtnant Tegnér har erkänt, att det var han, som vid detta tillfälle tilldelade boettmakaren Jacobson det svåra slag, varav överläppen klövs och tandköttet även sårades. Köksyxan lärer ock blivit mot Jacobson höjd under förklaring, att han därmed borde »slås ihjäl»; att rummets möbler ej heller skonades, kan man lätt föreställa sig. Det är obegripligt, att allt detta våld fått, oaktat patrullens närvaro, utövas; en patrullkarl hade väl, på källarmästarens förnyade uppmaningar, försökt att bemäktiga sig en av våldsverkarne men, såsom karlen förklarar, icke förmått hålla honom fast.
Comments are closed.