Brott och sensationer, personskvaller börjar fylla stockholmstidningarna på 1880 i den järnhårda konkurrensen om läsarna. Skriftställaren Claes Lundin ger en bild av tidningarna som kunde skrivits idag.

Aftonbladets sätteri på 1880-talet.. Det märkliga är att ett tidningssätteri såg ungefär likadant ut hundra år senare. Till vänster ses ombrytningen, när en sättare lägger in texten i sidformar under en barsk redaktörs överinseende.

Vad som förnämligast utmärker stockholmspressen i yttre avseende på 1880-talet är strävan.det efter att göra sig till en verklig godtköpspress samt att tala till allmänheten ej blott i ord, utan även i bild. Denna press har i vår tid undergått icke få förändringar. […] Bolagstidningar kunna icke i alt vara lika obundna som de blad vilka tillhöra en enda person. Gott-köpstidningar måste se till att spridningen på vilka villkor som hälst göres till huvudsak, ty med spridningen följer annonsinkomsten som skall ge ersättning för vad som brister i prenumerations- och lös-nummersvinsten. Och för att få stor spridning måste bladet kunna läsas av den stora mängden, men denna har icke tid, vanligtvis ej häller lust, att läsa utförliga framställningar. Med godtköpspressen uppstod således fordran att tidningen borde innehålla endast mycket korta, snabba och således i stor brådska nedskrivna uppsatser, helst endast nyheter eller vad som för sådana kan anses. Notisjägaren blev ”litteratör”. Hans arbete vardt ej sällan tidningens egentliga innehåll, och på snabbheten, visst icke på tillförlitligheten, berodde tidningens framgång. Ju mera detta utvecklats, dess mer har efterfrågan tillväxt. Nyheter måste allmänheten få varje dag, om sanna eller falska är ej så noga, och har något mindre vanligt inträffat, måste det genast, i synnerhet om det är ohyggligt, t. ex. ett mord, en förfalskning, skildras i alla små omständigheter samt vitt och, brett utläggas. Endast i sådana fall är utförlighet tillåten, till och med oundviklig. Alt skall omtalas, även mycket obetydliga och allmänheten föga eller intet vidkommande tilldragelser. Om löjtnant A. förlovar sig med fröken B., är det ej tillräckligt, att det tillkännagives i annonsavdelningen, utan det skall ock berättas i texten, och har fabrikör C. haft bröllop och sammanvigts med fröken D., skall detta göras till föremål för särskilt omnämnande med utförligt, uppräknande av vigselförrättaren, marskalkarne och brudtärnorna. Det är icke något riktigt bröllop. om icke alla tärnornas för- och tillnamn stå i bladet. Avlider en alldeles okänd medborgare, anser man att hela allmänheten bör därom underrättas genom en särskild levnadsteckning eller åtminstone matrikelbiografi, genom vilken man får veta vad hans far och mor varit för folk, när han började sin skolgång, vilka skolkamrater han hade, när han avlade mogenhetsexamen, eller vilket år han började egen affär, o. s. v.

Comments are closed.