Ingen får undslippa att mantalskrivas enligt sträng order.

Det var inte lätt att få in alla i mantalsregistren. Mycket löst folk, hemlösa, tjänare som kommit från landet, alla hade inte egen adress eller ens bostad. Myndigheterna jagar dock alla. En sträng förordning från rådhuset 1743

Alldenstund högvälborne herr baron och överståthållaren samt magistraten för nödigt funnit, att låta mantalsskrivningen för nästkommande år 1744 taga sin begynnelse; fördenskull bliver härmed allmänt kungjort, det de till bemälte mantalsskrivnings förrättande förordnade kommissarier nu uti samma ärende till Kungl. Maj:ts tjänst utgå, förmodandes man således, att var och en, när de sig i husen anmäla, lärer anse dem såsom de, där efter Kungl. Maj:ts nådigste befallning och i dess höga namn utskickade äro, givandes dem vid handen all den underrättelse, som de efter medhavande instruktion begära; men skulle någon emot förmodan finnas så förgäten av sin plikt, att han i en eller annan måtto antingen vägrar att meddela det besked, som i detta målet fordras, eller ock eljest med ord eller gärningar dem förolämpar, så skall densamma behörigen bliva angiven och sedan efter sakens beskaffenhet straffad såsom den, vilken sig höga överhetens förordning emotsatt haver. Börandes alle husbönder, ämbetsmän och hantverkare, om de skriva kunna, lämna förordnade en underskriven förteckning på deras nuvarande betjänter, gesäller och tjänstefolk och innehålla deras löner så mycket, som efter riksens ständers beviljning av dem kommer att utgivas, eljest länder det husbonden, hantverkaren och ämbetsmannen själv till gravation och egen last. Varjämte vederbörande husägare åligger att giva kommissarierne vid handen vad för hyresfolk, som de uti sine hus intagit och hos dem bo, dem mantalskommissarierne även åligger att själv besöka och anteckna. För övrigt bliva alle i gemen åtvarnade att icke förtiga någon, som uti mantalslängden bör uppföras, så kärt dem är att undgå de vidrige påföljder, som därav förorsakas kunna, såsom ock att icke låta uppföra sig till högre tituler och karaktärer, än de verkeligen äga, på det var och en må efter samma deras karaktär taxerad bliva: i annor händelse och där någon för högre karaktär skulle sig anteckna låta, än han verkeligen äger, har han att skylla sig själv, det avgiften eller kontribution därefter lämpad och utfordrad varder. 

Stockholms rådhus, den 4 november dr 1743