Litografiskt Allehanda var en tidskrift som 1859 – 1865, var en av de många bildtidningar som startade på 1800-talet när den litografiska tryckkonsten gjorde det möjligt att rikt illustrera artiklarna. Här en nedlåtande beskrivning av julmarknaderna på Stortorget från 1859.
“Julmarknaden i Stockholm hålls på det historiskt ryktbara Stortorget sedan år 1520, där unionskonungen Kristian den omilde [ i Sverige, i Danmark kallades han Kristian den gode] höll den stora människoslakten Stockholms blodbad. Då var det en konung som rasade; förra århundradet, rasade en förvillad folkhop från Dalarna, [de sköto kanonkulor mot staden, av vilka en ännu sitter kvar till minne i hörnet på ett hus vid Stortorget närmast Skomakargatan. Stortorget ger numera icke skäl för sitt namn, sedan större torg uppkommit i nyare stadsdelar; oaktadt förnuftet tyckes fordra, att julmarknaden bortflyttas till ett större torg, har han bibehållits envist på, samma plats i århundraden; platsen anses kanhända af det lägre borgerskapet som en hedersplats, framför det högre borgerskapets börs, och varje jul uppstå strider om rummet inom torgets gränser, och de, som nödgas att sätta sina stånd på Slottsbacken framför hovbetjäningens hus, anse sig grovt förolämpade i sina borgerliga rättigheter.”
Kommentar: Tidningens redaktörer skulle bli förvånade om de hade vetat att marknaden fortsatt att hållas på 2000-talet. “Hovbetjäningens” hus ligger fortfarande kvar mitt emot slottet på Slottsbacken, men här syns nu inga julmarknadsstånd.
“Julmarknaden var fordom betydlig, men numera ingenting i jämförelse med landsorternas marknader, Distingen, Fastingen, Värnamo, eller dylika. dessa marknader fördunkla och uppsluka stället där de hållas, men i huvudstaden märkes marknaden föga. På andra ställen, i bodar och magaziner, finnas alla bättre och dyrbarare varor. Likväl fortfara åtskilliga hantverkare, sockerbagare, bleckslagare, tenngjutare, bokbindare och nipperhandlerskor, att mot alla den nya tidens uppfinningar håll stånd på Stortorget. Bagarne utveckla en särdeles gulglänsande och saffransdoftande prakt till fröjd för barn och tjänare, som bölja talrikt varje julafton på de trånga gångarne mellan stånde. Sedan den gamla, digra stenbrunnen flyttats till. Brunkeberg är utrymmet en smula utökats för marknadsrörelsen.”
Kommentar: Notera skribentens snobbiga ton, det är enkelt folk som ställer ut och går på julmarknaden. Den är omodern och trång, finare varor finns på annat håll. Brunnen han talar om flyttades tillbaka till Stortorget igen när Nedre Norrmalm revs och byggdes om på 1960- och 70-talet.
(Ur Litografiskt allehanda.)
Comments are closed.