Få partier av Stockholms innerstad har varit föremål för så många stridigheter och så mycken sorg som Slussen genom tiderna. Vid södra ändan av Stadsholmen låg på medeltiden den södra stadsporten, Söderport. Där spikades avrättade missdådares huvuden upp för att skrämma folk, “androm till varnagel”, från lagbrott. En holme växte med tiden upp mitt i sundet, där Gustav Vasa lät bygga ett försvarstorn.
En enkel träbro förband det som idag kallas Gamla Stan med Södermalm. Här rann den ena av de två strömmar som staden och borgen var avsedda att skydda från härjande tavaster och ester från andra sidan Östersjön.
Först på 1600-talet hade holländarna fullkomnat tekniken att anlägga slussar som gjorde det enklare att ta sig upp till Mälaren utan att behöva bogseras eller stakas genom det genom landhöjningen allt grundare sundet. Under drottning Kristinas tid byggdes den första verkliga slussen.
Den blev med tiden sämre och Christoffer Polhem, Sveriges förste store uppfinnare, ledde bygget av en ny sluss som blev färdig 1755. Polhems slussmodell kan fortfarande studeras i tekniska museets modellkammare. Polhems alla genialiska modeller där bildade själva grunden till museet.
Där den trafikapparat som idag kallas Slussen finns låg under ett par hundra år den s k järngraven. Hit kom allt järn från Bergsslagen i form av stänger, så kallat stångjärn. Det skulle mätas och vägas innan det exporterades. Statsmakterna hade beslutat att all järnexport i riket skulle passera huvudstaden och lastas om där för att gynna stadens tillväxt.
I det nuvarande Slussenområdet byggdes under stormaktstiden också det s k Södra Stadshuset. Där låg allehanda stadens myndigheter och bland annat ett häkte. Södermalm kallades länge Södra Förstaden. Idag ligger Stockholms Stadsmuseum i byggnaden.
Den egentliga Slussen konstruerades hundra år senare av järnvägsbyggaren, ingenjören och sedermera friherren Nils Ericson och invigdes 1850. Ett litet torg anlades vid den nya slussen som var förberett för en ryttarstaty av Karl XIV Johan ridande in i Stockholm för att bli kronprins vilket hade skett 40 år tidigare. Statyn blev färdig fyra år senare och invigdes av Oscar I som hade tagit initiativet till dess skapande för att hylla sin far. Nu ansågs invigningen av statyn passa bra för att fira Karl Johans tillträde som kung av Norge 1814.
Olycklyckligtvis flyttades statyn när området omdanades på 1930-talet. Den kom att hamna tätt intill husen i Gamla Stan, så att den förste Bernadotten nu rider mot Söder ifrån staden i stället.
Där dagens Slussplan breder ut sin asfaltöken låg en rad 1700-talshus med bl a den anrika krogen Pelikan från Bellmans tid. Namnet har nu i stället flyttats till en nästan lika anrik krog på Skånegatan. Den är Stockholms främsta tempel för den traditionella husmanskosten och står i alla turistguider.
Ett tidigt monument över den moderna tiden blev Katarinahissen. Den ursprungliga hissen invigdes 1883 och drevs med en ångmaskin. Bakom hissen på en byggnad lyser i bästa fall fortfarande Stockholms äldsta bevarade ljusskylt, den kulturminnesförklarade “Stomatolskylten” från 1909 med sina 1361 glödlampor. Den satt ursprungligen på den gamla Katarinahissen som ersattes av den nuvarande 1933.
Problemet med Slussen var att dess smala bro också var den enda landförbindelsen mellan Söder- och Norrmalm, för utom den på 1800-talet anlagda järnvägsbron via Riddarholmen.
På 1920-talet blev trafiksituationen outhärdlig och uttrycket Slusseländet myntades. Nu skulle alla bilar, arméer av cyklister, spårvagnar och bussar från och till den mest folkrika stadsdelen Södermalm passera den smala “getingmidjan”.
1931 började man planera för den trafikapparat vi än så länge ser förfalla idag. 1935 stod den färdig, ett monument över den modärna ( som man stavade då) tiden. En amerikansk klöverbladskorsning i betong, med trafik i flera plan som leddes åt olika håll med få korsningar.
Efter andra världskriget tillkom den stora söderleden som skär tvärs igenom Stockholms äldsta delar. Trafiken har därför minskat genom Slussen jämfört med 1950-talet men ännu är den nu utdömda anläggningen en viktig knutpunkt för alla de sorters trafik mellan norr och söder.
Under det senaste decenniet blev konstruktionen blivit allt mer förfallen med sina dammiga tunnlar och urinstinkande passager. Dags för nästa slusselände!
Striden har blossat upp igen. Först förespråkade många att slusskarusellen skulle bevaras och upprustas som ett historiskt minnesmärke. Med tiden visade sig detta vara praktiskt ogenomförbart. Otaliga förslag till ett nytt slussområde har avlöst varandra. En arkitekttävling presenterade olika förslag. Alla orsakade negativa opinionsstormar. Hur den framtida Slussen ska utformas är därför ett av Stockholmspolitikernas mardrömsproblem.
Under stridernas gång hotar nu Slussen att rasa. Gud skydde dem som ska finna en lösning på det nya Slusseländet!
Comments are closed.