Polismästaren springer för att ej sjelf blifva överriden. Upploppen saknade inte komiska inslag. Den föga heroiske polismästaren omgiven av kavalleri stormar mot kvinnor och barn. Teckning av Fritz von Dardel, den store samtidsskildraren.
Polismästaren springer för att ej sjelf blifva överriden. Upploppen saknade inte komiska inslag. Den föga heroiske polismästaren omgiven av kavalleri stormar mot kvinnor och barn. Teckning av Fritz von Dardel, den store samtidsskildraren.

Även till Stockholm spred sig de revolutionära upploppen år 1848. Under några dagar i mars fylldes gatorna av upproriska folkmassor som kastade sten på konservativa politikers hus. Militär och kavalleri sattes in för att rensa gatorna.

Den i stora frågan under det mellersta 1800-talet var representationsreformen. Ståndsriksdagen med sina fyra stånd, adel, präster, borgare och bönder framstod som ett föråldrat system för folkrepresentation.

I mars 1848 samlades 400 stockholmare ur “den bildade medelklassen” på de la Croix’ salonger vid Brunkebergstorg för en “reformbankett”. Man var angelägen om att hålla en värdig ton och inte provocera: skålar för konungen utropades vid sidan av dem för representationsreformen.

Medan talarna  som ingalunda var några “rabulister”, som termen för revolutionärt sinnade personer var på den tiden, orerade samlades en folkmassa utanför på torget, där idag riksbanken, gallerian och hotell Sergel Plaza ligger.

Uppviglare och agitatorer var aktiva över hela staden. På husknutarna klistrades olagliga affischer upp med texten:

5000 Medborgare

Samlas på Brunkeberg i afton!

Leve reformen.

Allmän rösträtt.

Stämningen blev allt mer uppjagad. Kungen Oscar I och samhällets elit satt på Operan och lyssnade på den svenska världsstjärnan Jenny Lind i Friskytten. Chockade fick de meddelande om att uppror tycktes råda i staden.

All Europas överhet levde under 1800-talet i ständig skräck för att folket skulle göra revolution.  Minnet av de franska revolutionerna 1789 och 1830 hängde som ett ständigt damoklessvärd över kejsare, kungar och adel som ännu dominerade de europeiska staterna.

År 1848 tycktes det vara dags igen. Hela Europa skakades av upplopp och åtminstone försök till revolutioner.

Under några dagar fyllde också uppretade folkmassor gatorna i Stockholm. Konservativa politikers hus utsattes för stenkastning. Även ärkebiskopen, landshövdingen, krigsministern och utrikesminstern fick påhällsning av uppjagade folkmassor med stenar. Överståthållaren satte in militär och kavalleri och det kom till skottlossning. På Brunkebergs torg byggdes barrikader enligt parisisk förebild.

Utegångsförbud infördes efter kl 8.00 e.m. och krogar och nöjeslokaler stängdes. Till och med de bejublade föreställningarna av Friskytten med den gästspelande Jenny Lind (“den nordiska sångfågeln”) på Operan ställdes in.

Efter några dagar lade sig åter lugnet, för denna gång. Landet fortsatte långsamt att reformeras under den liberale kung Oscar, som bland annat avskaffade skrånas monopol på hantverksyrkena, reformerade fängelseväsendet och införde näringsfrihet för judar. För att inte måla bilden i svartvitt av ett ädelt folk och en förtryckande överhet måste tilläggas att just den senare reformen senare under året ledde till stora antijudiska demonstrationer av hantverkare som fruktade konkurrens från skickliga judiska affärsidkare. Under några dagar fruktade man till och med att demonstrationerna skulle urarta till pogromer.

Det föga heroiska i militärens insatser betonas här genom att avbilda en mor med barn som skjuts i magen.
Det föga heroiska i militärens insatser betonas här genom att avbilda en mor med barn som skjuts i magen.
Author

Comments are closed.