Strejken var den första stora kraschen mellan arbetare och borgare. Så gott som alla arbetare strejkdade, kollektivtrafiken stod still, bageriarbetarna strejk orsakade brödbrist och livsmedlen började tryta. Här några samtida glimtar från hur livet i huvudstaden tedde sig dessa vackra sensommardagar. Det var ingen rysk revolution.

Tidningen Socialdemokraten ger glimtar från stejkens vardag:

Den första dagen. Arbetarna hade klätt sig i helgdagsdräkt. Man firade sin första storstrejksdag som en högtid, och solen sken så härligt, och luften var så ren och klar som efter ett befriande regn. 

På Vasagatan mötte vi en begravnings-procession med likvagn, vars kusk i sin hatt bar det kort, som tillät honom att köra. 

Mest märktes tystnaden vid Slussen och vid Norrmalmstorg, där trafiken har två starka knutpunkter. Nu var där tyst och lugnt på båda platserna. 

Uppe i Vasastaden mötte vi en åkare med sju hästar för en kärra. Två hästar hade han framför och fem bakom. De skulle ut på bete. 

Ute vid Lidingö fick man gå sina långa vägar på egna ben. Själva justitieministern fick gå den långa vägen i värmen. 

Den publik, som vanligen brukar inta sina måltider på restaurangerna, såg allt litet bortkomna ut i går. 

En demonstration, om man kan kalla den så, pågick igår afton utanför Chokladfabriken Sture, där några arbeterskor igår börjat arbeta. Mellan 6 å 7 började en del människor samlas utanför fabriken å Fridhems- och Fleminggatorna. Polis, såväl till häst som fots, kom till platsen och därigenom kom naturligtvis flera människor till. Vid 8-tiden voro väl några tusen människor samlade. Allt gick emellertid lugnt och fridfullt till. Ingen blev anhållen. Strejkbrytarna, som varit eller voro kvar på fabriken, såg ingen till, och fabriksbyggnaden låg mörk och tillbommad. 

Polismästaren är orolig. På förfrågan av om hans mening om arbetarnas ordningsvakt och den borgerliga skyddskåren har polismästare Tamm svarat rätt reserverat beträffande den sistnämnda. Denna, menade han, skulle anlitas blott, när det bleve nödvändigt, vidare tycktes han vilja antyda, att den, ifråga om vatten, belysning och renhållning vore överflödig, då arbetarna vid respektive verk ställas utanför strejken. Social-Demokraten 

Spårvagnarna stå stilla. Södra spårvägspersonalen, vilken förklarats avskedad om den ej idag började arbeta, har ej anmält sig. De äro alla eniga om att fortsätta striden till dess densamma avblåses. Hur det skall gå för bolaget att få ny personal blir en annan sak. Det får väl reda sig med s. k. »frivilliga» precis som norra bolaget, till dess striden avblåses, och den gamla personalen kommer igen. Enigheten bland båda kårerna är för övrigt den allra bästa. 

Den kände boxaren Stocklassa blev strejkbrytare och betedde sig illa:

Med första spårvagn, som kom till Hagalund igår, tjänstgjorde som förare den store boxaren Erik Stocklassa. Vid framkomsten till Hagalunds station bröstade den högmodige flabben sig, presenterade sig: »Mitt namn är Stocklassa, vill ni boxas, så kom blott hit en 4 à 5 stycken». Ingen brydde sig om honom. Tydligen förargad häröver fortsatte han följande gånger, han kom till platsen, med otidigheter, och vid 1-tiden gick han t. o. m. så långt, att han gick ned av vagnen och överföll en 16-års yngling, som icke sade ett enda ord, samt tilldelade honom ett slag i ansiktet. Han gick dock för långt. Lyckligtvis nog för lugnet befann sig en polis på platsen, och han gick raskt bort till Stocklassa och kommenderade i bestämd ton: »Gå upp på vagnen! Låter ni ej bli det där, så ska ni få se på annat. Kör genast härifrån.» Stocklassa lydde genast, och väl var det för honom. 

Tidningen Svaret 

Mjölkbrist hotade nu staden:

Droskkuskar och chaufförer i Stockholm ha beslutat att deltaga i storstrejken och hyrverkshästarna få semester. Hyresbolaget Frey sände på tisdagen sina hästar, uppgående till omkring 130 stycken, på bete vid Jakobsberg.  Sedan Stockholms mjölkutkörarfackförening, oaktat vädjan från Stockholms mjölkhandlare, som i ett utsänt cirkulär påpekat förpliktelserna mot allmänheten, beslutit deltaga i den förestående allmänna arbetsnedläggelsen, har mjölkhandlarförbundet på måndag afton haft ett talrikt besökt sammanträde på hotell Fenix. Därvid beslöts enhälligt, att mjölkförsäljningen fortfarande skulle uppehållas, och man tillsatte ett förtroenderåd, som skall taga saken om hand. 

Myndigheterna var oroliga över alla sysslolösa arbetare i huvudstaden och utfärdade ett förbud mot ölförsäljning, som tycktes få gott resultat:

I polisdomstolen kunde man på torsdagen iaktta verkningarna av förbudet mot försäljning av maltdrycker, som på onsdagen trätt i kraft; det fanns nämligen endast en för fylleri häktad person att rannsaka, och denne uppgav, att han berusat sig med spritvaror, som han haft förvarade i sitt hem. 

Vinhandlarna gå till kungs. Representanter för vinhandlarna ha haft företräde hos kungen samt hrr Lindman, Schwartz och Hamilton för att få restriktionerna upphävda. De lära ha blivit vänligt mottagna och fått löfte om, att landshövdingarna skola höras om saken. 

Men att vara utan öl, nej det gick inte: 

Sedan Stockholms ölutkörarförening vid talrikt besökt möte på lördagen enhälligt beslutit meddela bryggarföreningens första krets, att Stockholms ölutkörare är ovilliga återupptaga öl- och porterkörningen vid samtliga bryggerier i Stockholm, kommer utkörningen att återtaga sin början i den omfattning förhållandena medgiva, tisdagen 31 aug. 

Borgarna började beväpna sig. Sedan 1800-talets många revolutioner i kölvattnet på den franska 1789, levde borgarna och aristokraterna i en permanent skräck för att folket skulle resa sig:

Det är en ny sorts vansinne detta med rusning till revolverbutikerna. Både bankdirektörer, vaktmästare och farailjeflickor ha fått formlig mani på, de små söta mordvapnen, enligt vad det sägs och skrivs. 

Även trafiken drabbades sedan droskkuskar och chaufförer i Stockholm beslutade  att deltaga i storstrejken. Och även mjölkutkörarna med sina hästdragna vagnar anslöt sig:

Tidningen Social-Demokraten skämtade om den hotande livsmedelsbristen:”Hur länge livsmedlen räcka i Stockholm under storstrejken är en fråga, som sysselsätter det allmänna intresset. Livsmedelskommitténs sekreterare dr Vilh. Hansson har, under förutsättning att tillförseln av livsmedel avstänges, förklarat’ att på femte dagen beräknas det, att alla färska matvaror skulle vara till det sista förbrukade. På sextonde dagen beräknar man, att alla saltvaror skulle ha tagit slut. Vad som därefter återstår, det är konserver samt — hundar och kattor! De räcker emellertid icke länge — en fem, sex dagar på sin höjd. Efter den tidpunkten ha vi ingenting annat att göra än att inställa måltiderna. Vi undra dock, om de sakkunniga tagit med i beräkningen duvor och sparvar, ty de duga ju också att äta, och så finnes det ju en massa hästar, som i nöd-fall kunna avyttras.”

Man bekymrade sig särskilt om barnen i den begynnade livsmedelskrisen:

Tänk på barnen under storstrejken. anledning av de många oväntade förhållanden, som uppstå vid så exceptionella händelser som en storstrejk, bedjas vederbörande tänka på en sak, varpå ingen synes ha tänkt: i all mänsklighets och barmhärtighets namn: tänk på småbarnen under storstrejken! De kunna icke leva på »salt, vatten och bröd». Detta gäller proletärernas barn minst lika mycket som de rikas. 

Livsmedelshandlarna hade emellertid glada dagar! Priserna rusade när folk hamstrade:

”Allt vad livsmedelshandlare heter, ha emellertid i dessa dagar gjort lysande affärer. Omsättningen har helt enkelt varit fullständigt enastående. På, torgen formligen slogs man om varorna och betalade utan att bråka ungefär vad som helst. Det var framför allt köttpriset, som gick i höjden. Somligt kött kostade sålunde bortåt 50 % mer än vanligt. Även fisken var betydligt dyrare. Näst efter —ja, delvis rent av före — köttet kommo emellertid grönsakerna”. 

Brödleverans till sjukhus försvårad. Vid storstrejkens början erhöll bageriidkaren Oscar Jonsson på Söder nådigt tillstånd av strejkledningen att med två organiserade arbetare fortsätta brödtillverkningen, enär man hade leverans till Maria sjukhus och Barnbördshuset. Emellertid tillverkade fabrikör Jonsson personligen med hjälp av husets folk, jungfru etc. en del bröd dessutom, som saluhölls i butiken för att stå kunder till tjänst. Detta rapporterades av en av Folkets hus’ uppsyningsmän. De båda organiserade bageriarbetarna begåvo sig då till Folkets hus och beedigade, att de endast haft befattning med tillverkning av bröd för sjukhusen. Det hjälpte dock ej, »tillståndet» att baka bröd återtogs, och de båda arbetarna förbjöds att fortsätta hos hr Jonsson. Lyckligtvis ser sig hr Jonsson med hjälp av sitt husfolk samt släktingar i stånd att fortfarande leverera bröd till de båda sjukhusen, även om det inte alltid blir av de sorter, som man helst vill ha. 

Dödgrävarna strejka. Även dödgrävarna vid Stockholms norra begravningsplats nedlade på ons-dagen arbetet, sedan de meddelat kyrkogårdsnämnden, att den fackförening de tillhör — Grovarbetarförbundet — beslutit deltaga i den allmänna arbetsnedläggelsen.

Comments are closed.