Gråmunkeklostret på Riddarholmen övertogs av kronan. Kyrkan blev med tiden omdöpt från Gråbrödrakyrkan till Riddarholmskyrkan och kunglig begravningskyrka.
Efter reformationen var det slut med folks gåvor till klostren. Svarbröderna kördes iväg från sitt kloster och kungen tog allt av värde och förde till slottet. Ur stadskrönikan:
Lördagen den 5 december 1528 kom prioren av svartbröderna, broder Peder Oxen, lektor Laurentius, lektor Euergerus och broder Olav, inför rätten, och förde förutnämnde lektor Laurentius ordet. Och var detta, att de klagade, att den menige man, både här i staden och ute på landet, begynte undandraga sig och ville intet giva dem till uppehälle. Därför nödgades de att övergiva deras kloster, förse sig i en annan stad, var och en på sitt håll. Dock förrän de så övergåvo deras kloster, ville de först giva borgmästarna och råd deras brist tillkänna och höra deras goda råd. De hade också några dagar tidigare givit vår nå-digste herre samma brist tillkänna, och var hans nåd därmed tillfreds, att de måtte förse sig i annan stad, eftersom de hade där redeliga sak till. Det var svårt för dem att svälta där inne, trots att det här i staden väl funnos några goda män, som dem gärna ville hjälpa efter deras förmåga, kunde det dock intet förslå till sådan kost och förtäring, som där göras skulle. När samme lektor Laurentius sådana ord hade förtalt, blevo de visade till dörrarna. Och när de ute voro, förtalte Mäster Olov, rådets sekreterare, huru mäster Laurentius och han hade dagen tillförne varit utskickade av vår nådigste herre till att bese med vikarie lektor Henrik, som då, ock tillstädes var, vad brist i klostret var. Och när de där kommo, var där varken malt eller mjöl. Kött och fisk var där till en månads kost, men bröd hade de intet, öl hade de till 14 dagar eller 3 veckor på det högsta, penningar till att köpa med hade prioren ej mera än 1/2 mark, och han var 30 mark skyldig. Hade ock desslikes bröderna nu väl i två år mera försörjt sig själva, än av det de fingo som gåvor. När detta var förtalt, tog rådet till att besinna, vad där skulle givas för svar, och röstning ägde rum. Och syntes för alla det bäst vara, att de måtte övergiva klostret. Och vart så, endräktigt samtyckt av hela rådet, att munkarna måtte förse sig, ty för hungers skull plägar man uppgiva slott och städer, än sedan ett kloster.
Samma dag blev åter mäster Laurentius, mäster Olov camerarius och förutnämnde, rådets sekreterare, utskickade av vår nådigste herre att gå till klostret och ta hand om de bästa klenoder, vilka funnos i klostret. Och de buros alla till slottet, och blev sedan efter hans nådes befallning det, som var igen i klostret, utskiftat bland bröderna. Vilket också skedde.
Comments are closed.