Här blickar vi från kungaborgen på 1660-talet över Skeppsholmen mot de vidsträckta skogslandskapen inom Kungliga Djurgården.

Eric Dahlberg ( 1625 -1703) är genom sin propagandistiska skönmålning av bl a Stockholm i bild,  skräder heller inte orden när han beskriver Stockholms natursköna omgivningar.

Eric Dahlberg var militär, tecknare, ingenjör i centrum av den karolinska tidens politik, upprustning och inte minst propaganda. Hans livsverk Suecia Antiqua et Hodierna byggde på hans egna teckningar, som sedan förskönades av gravören till en lysande bild av Sverige. Dahlberg strävar hela tiden efter att ge en bild av att Sverige minsann inte stod de ledande Europeiska länderna efter. Förtjust konstaterar han också att Stockholm genom nya stadsplaner fått raka gator i geometriska mönster på malmarna.

I sin för utlandet avsedda ordmålning av Stockholm med omgivningar blir han nästan lyrisk:

”I Stockholm finns här och var vackra och utmärkta byggnader, nästan alla prydda med huggen sten, och såväl staden som förstäderna erbjuda desto större prydlighet, som nästan alla gator, särskilt i förstäderna, under drottning Kristinas tid reglerats efter raka linjer, vilket ger staden ett sådant utseende, att densamma numera börjar tävla med världens förnämsta städer, i synnerhet därför, att kopparen, varmed de flesta husen och palatsen äro täckta, gör dessa byggnader desto präktigare och kostbarare. 

Och ehuru visserligen omkring staden Stockholm icke finns någon särskilt behaglig och fruktbar sädesjord, så finner man dock runt omkring Stockholm många vackra trädgårdar och fruktbara platser, vilka trots ett rått klimat av invånarna numera så kultiverats och förädlats, att man har ett överflöd av de skönaste och härligaste trädgårdsfrukter, såsom persikor, meloner, aprikoser, ärtskockor, selleri, sparris, blomkål, amareller, renetter och liknande närande frukter, likaså härligt goda som i Tyskland eller annorstädes, för att icke tala om rara blommor. 

Den kungliga Djurgården. Bland andra tilldragande platser är Valdemarsön, där den kungliga djurgården är belägen, mitt emot Amiralitetsholmen, på grund av sin säregna natur mycket behaglig och angenäm, där konungarna ofta jaga vilt, och otaligt mycket folk särskilt på festdagar förlusta sig med spatserturer, då det är alla, såväl infödda som främlingar, tillåtet att där förnöja sig, liksom främlingar överallt i Stockholm äro väl lidna och hava stor frihet, i synnerhet tyskarna, vilkas antal på denna plats så vuxit och tilltagit, att man håller tredjedelen av borgarna för tyskar, liksom tyska språket här är nästan lika vanligt som det svenska. 

Bland andra behagliga och angenäma utflykter äro icke minst de i skären, på svenska skärgårdarna, där man icke med nog förundran måste åskåda den allsmäktige Gudens underbara anordningar, i det man på en gång har att beskåda de skönaste, nej de härligaste utsikter och landskap som på ingen annan plats i världen. Ty om också dessa öar och klippor delvis stiga himmelshögt ur vattnet upp i luften, äro dock somliga av dem nedtill så skönt bevuxna och blandade med allehanda fruktbara träd, de härligaste blommor, små skogar, ängar och liknande, att man har en alldeles särskild och angenäm lust att se dem, ty om också naturen givit andra länder antingen stora slättmarker eller fruktbara planer eller stora skogar eller också bördiga kusttrakter eller liknande, som ögat har att förnöja sig med vart och ett för sig, så har dock den välvilliga naturen här gjort sitt bästa mästerstycke och förärat denna rakt med allt på en gång, ty både planer, skogar, ängar, berg, vatten och stränder där kan man beskåda på en gång bredvid varandra, och, vad som är än mer, allt är fruktbart, vattnet lever; ovantill fullt av fåglar och under fullt av fiskar. Skogarna äro uppfyllda av vilt och fågel, som där i tusental ha sina bon och utkläckta ungar, så att det icke saknas lust för ögat, sinnet och kroppen till förnöjelse. 

Omkretsen av denna så stora och mäktiga kungliga residensstad Stockholm, såsom man vintertiden skulle kunna ungefär gå den runt över sjön, torde kunna räknas till ungefär i1/2 tysk mil, varför den blott med stora besvär skulle kunna befästas, ehuru den sist avsomnade högtsaligaste konung Karl Gustav därom uppgjort ett förträffligt koncept och förslag. . Och alldenstund invånarna beräknas till 15 000 man, läge, natur och belägenhet är så fördelaktigt kuperad och omväxlande, så kan den också nästan omöjligt så överallt belägras och inneslutas av en fiende, att icke invånarna på någon plats med stor makt och kraft kunna göra ett utfall och hämta hjälp, varvid fienden icke allenast måste vara herre till lands och vatten utan även dela sin styrka i olika partier, för att ej tala öm den stora mängd manskap, som behövs och dess underhåll, vil-ket ingen potentat i kristenheten har möjlighet att bringa samman. 

Comments are closed.