När Gustav II Adolf stupar 1632 inleds en munter tid för adeln i Sverige. Aldrig förr eller senare ska Stockholm få skåda så stora inkomstskillnader mellan herrar och folk, aldrig ett sådant storslaget slöseri. Rika adliga plutokrater tar över riksstyrelsen under ett par decennier med mest minderåriga eller frånvarande monarker.
Ännu kan spåren av adelns stora fest i Sverige avläsas i alla de palats den lämnade efter sig i Stockholm. På Riddarholmen trängdes palatsen. Det största var den Wrangelska med sina två runda torn mot Riddarfjärden, där man från början kunde landa med båt. Lämpligt nog för att man därifrån kunde låta sig ta med båt till ättens Skokloster inåt Mälaren.
Slottet hade från början rikt dekorerade fasader, nu avskalade. Efter den stora slottsbranden 1697 blev det till och med kungligt residens tills det nya slottet blev inflyttningsklart, vilket skulle dröja till 1750-talet. Idag är det säte för Svea Hovrätt. På kullen ovanför byggde ståthållaren Schering Rosenhane sitt mer modesta palats. Det hade sällskap med Sparre och Cruus. På andra sidan bron till Gamla stan låg det pampiga Riddarhuset och det Bondeska palatset. Där har numera högsta domstolen säte.
Vid Strömmen mitt emot Slottet där Karl den XII:s torg nu ligger låg Magnus de la Gardies Makalös i holländsk renässansstil, snart omodern, konkurrenternas palats var byggda i mer klassiskt inspirerad barock. Det Bååtska palatset på Blasieholmen överblickade ursprungligen Strömmen, men skyms nu av Grand Hôtel.
Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen 1632 kunde varje skolbarn rabbla för inte så länge sedan. Däremot inte att han vägrade använda sina glasögon offentligt och red vilse i dimman. I alla fall hade han bara en arvinge, Kristina som bara var sex år.
Den gamle kanslern Axel Oxenstierna och rikets största jordägare och penningmagnater tog över förmyndarregeringen för den lilla. Och det gjorde de så gärna. Med stor energi lyckades de överföra stora delar av rikets jord i egna händer. Samtidigt gick 30-åriga kriget på nere i Tyskland ända till 1648. Alla fromma förevändningar från Gustav Adolfs tid glömdes. Kriget var nu en stor affär för den svenska krigaradel som ledde landet.
Adelspalatsen fylldes av krigsbyte. Den mognande drottningen fyllde Slottet Tre Kronor med konstskatter från plundrade slott och städer.
Kristina var en kultiverad dam som lyckades locka till sig utländska lärde och konstnärer. Den mest berömda, filosofen René Descartes, dog snart i lunginflammation. Kristina tröttnade på de barbariska svenskarna och deras dystra lutherdom och abdikerade 1656. Hon konverterade till katolicismen och levde resten av sitt liv utomlands med Rom som bas. Hon gjorde en av 1600-talets mest uppmärksammade karriärer som femme fatale och mecenat.
Det största klippet var Lennart Torstenssons plundring av Prag 1648 i 30-åriga krigets slutskede. Det mesta av den kejserliga borgens väldiga konstskatter fördes till Sverige. De främsta konstverken valdes ut till drottningens gemak på Tre kronor.
Ännu härstammar många av de främsta verken i Nationalmuseums samlingar från ”drottning Kristinas samling”, som det heter på skyltarna. Det var mest nordeuropeisk konst som blev kvar när Kristina lämnade landet, den italienska konsten ansåg hon var noblare än den råa germanska .
Hennes fester och praktfulla hovliv gick till historien. Stjärnan vid hovet var rikets mäktigaste man Magnus Gabriel de la Gardie, en blond krigsgud och svåröverträffad festprisse. Han bodde i palatset Makalös på andra sidan Strömmen från slottet sett och var landets största jordägare, då synonymt med rikedom.
Utlänningar som besökte Stockholm kritiserade de rika för deras slösaktighet. Svenskarna ansågs dåliga på att investera de ville helst festa upp de nyvunna rikedomarna. Seriös affärsverksamhet fick skötas av invandrade och dugliga, mest holländska, borgare. De sögs snart upp i det adliga ståndet.
Ett och annat av bestående värde uträttades dock: Axel Oxenstierna grundade ett kungligt postverk år 1636. Stockholm förbands genom den kungliga posten med hela det vidsträckta riket. Postmästaren i Stockholm gav också ut den första svenska tidningen Post och Inrikes Tidender, ”Postgumman”, en av världens äldsta tidningar som längr levde kvar som Post- och Inrikes Tidningar.
De nya breda gatorna i huvudstaden fylldes av eleganta karosser och pråligt klädda nyrika.
Efter Kristina valdes hennes kusin Karl X Gustav som konung. Han var mest borta och krigade och lät adeln fortsätta sin fest för livet när den var hemma från slagfälten.
Omkring 1660 nådde det svenska stormaktsväldet sin höjdpunkt i och med att Östersjön blev ett svenskt innanhav och Skåne för gott lagts till det svenska riket och Danmark plundrats. Nu var Stockholm utan konkurrens Nordeuropas metropol.
Regeringarna i Sverige gjorde allt för att den så skulle bli, huvudstaden gynnades medvetet på andra städers bekostnad.
Men det välde som styrdes från Stockholm var i grunden för stort för ett land med en befolkning på två miljoner människor utspridda över Europas till territoriet största rike. Med Karl XI inleddes slutakten i det förvuxna väldets historia.
Comments are closed.