Dagens fyrkantiga låda mitt i stan är ett monument över Sveriges stormaktstid. Tyvärr blev det färdigt först på 1750-talet när stormaktstiden var förbi och efter över femtio års sporadisk byggnadsverk-samhet. Den ståtliga borgen Tre kronor brann ner 1697, när Karl XI stod lik. Detta gladde mycket slottsar-kitekten Nicodemus Tessin d y som redan hade ritningarna klara till dagens slott, en kopia av ett romerskt renässanspalats som han förälskat sig i under en italienresa. Den gamla borgen skulle ändå rivas. En del av det nya slottet var därför redan färdig före eldsvådan. Den norra stränga fasaden mot city är byggd på den del av den gamla borgen som överlevde branden. Kvar blev där en rad praktsalar som ännu kan beses, bl a det pampiga Karl XI:s galleri, där kungaparet håller sina offi-ciella middagar. Fortfarande kan man se hur branden svärtat baksidan på några av dörrarna där. Slottets strama yttre beror till en del på att den unge krigarkungen Karl XII av Tessin krävde stör-sta möjliga enkelhet i utsmyckningen. Trots det lyckades det arkitekten att smyga in litet barock-prakt här och där, t ex på den södra fasaden mot slottsbacken, vars port är utformad som en ro-mersk triumfbåge — ett lämpligt motiv som inspire-rades av Karl XII:s första segerrika period. Den skulle dock inte vara och när det svenska stor-maktsväldet störtade samman vid Karls död 1718 låg slottsbygget nere i flera decennier. Det blev den maktlösa kungen Adolf Fredrik och den intriganta Lovisa Ulrika som i stället flyt-tade in år 1754. Många av slottets rokokoinred-ningar härstammar från deras tid. imiterad marmor, Sverige hade inte råd till annat ett par kronor till, tack, i inträde! Ännu några kronor kostar det om man sedan vill bege sig nerför en vindlande spiraltrappa till de djupa källarvalven där skattkammaren befinner
sig. I ett smakfullt arrangemang står här kungars, drottningars och prinsars kronor utställda i glas-montrar belysta av spotlights som skär genom dunklet med smala strålar och får briljanter och bergkristall att blixtra. Klenoden i samlingen är Erik XIV:s krona från 1560. Den skulle kunna kallas för Sveriges officiel-la krona, eftersom det var den som kungarna krön-tes med. Den siste kung som kröntes var Oskar II. Det är också denna krona som är förebilden för alla kronor på vapensköldar och andra officiella emblem. En bit ner i slottsbacken mot Strömmen ligger den oansenliga entr&I. till Livrustkammaren, som tidigare låg i Nordiska museet. På 70-talet inred-des dock slottets gamla ved- och potatiskällare till en mystisk skattkammare där kungarnas vapen, rustningar, garderober ställs ut. Samlingarna gör ett förvirrat intryck därför att man vid flyttningen lämnade den kronologiska utställningsordningen från den gamla livrustkammaren, där man kunde titta på kungarnas privata ägodelar från Gustav Vasa och framåt och veta var man befann sig i tiden. Nu har man istället delat upp utställnings-rummen i ”ämnesområden”. Nåväl, lyckas man leta sig fram i den något kaotiska blandningen av tider och kungar finner man mycket intressant. Det första utställnings-rummet är t ex ägnat dräkter som kungar dött i. Här finns Gustav II Adolfs blodiga älghudskyller, dvs mockajacka, från Liitzen, Karl XII:s genom-skjutna hatt från Fredrikshald och Gustav III:s lika genomskjutna maskeraddräkt från den fatala operamaskeraden den 16 mars 1792, då Ankar-ström avlossade sitt långsamt mördande skott. Pis-tolerna ligger bredvid. En annan dyrgrip är Karl X Gustavs hela garde-rob. Man var sparsam på den tiden och här finns alltså en komplett samling praktfulla dräkter för en 1600-talskung. Ytterligare några trappor ner i Livrustkammaren ligger ett långsträckt källarvalv där hovets gamla
Author
Lars Fimmerstad
Comments are closed.