Arbete och pengar »

Varuhusen kom till Stockholm med Joseph Lejas Pariserbazar på Regeringsgatan redan 1852. Hans arvingar i familjen Sachs startade så småningom Nordiska Kompaniet, vars första varuhus låg vid Stureplan,  för att 1915 flytta till det välkända stenpalatset på Hamngatan. Samma år startade Åhlén & Holm på Södermalm.

Det första NK vid Stureplan, numera Johnsonhuset

Herr Leijas varuhus var en sensation för sin tid men riktigt imponerande blev inte varuhusen förrän det av Ferdinand Boberg ritade NK-huset öppnade dörrarna 1915. Nordiska kompaniet hade då blivit internationellt med varuhus under åren före den ryska revolutionen i både Sankt Petersburg och Moskva. Länge kunde man läsa under ett vapen med den ryska dubbelörnen över ingången på hamngatan att man var leverantör till det kejserliga ryska hovet.

Ferdinand Boberg var arkitekten på modet och hade nästan monopol på storslagna byggen i Stockholm  i början på 1900-talet. Ännu minner namnet ”Bobergska Matsalen” på NK om husets skapare med sina eleganta boaserier ritade av honom själv.

För att göra plats för den nya byggnaden offrades det gamla Sparreska palatset från 1700-talet. Det hade under sina sista dagar inrymt den uppskattade varitélokalen Sveasalen. Där ägde några av de första biografföreställningarna i Stockholm rum.

Inte mindre än 1500 personer arbetade i det nya varuhuset när det öppnade och första dagen besöktes av 35 000 personer med kung Gustav V i spetsen. NK blev med åren tongivande för den kommersiella smaken. Det hade sina egna skrädderier, NK:s franska damskrädderi praktiskt taget styrde modet i de förnäma kretsarna i huvudstaden., Engelska herrskrädderiet likaså.

Möbelavdelningen med NK inredning var tongivande ända fram till 1970-talet. Man hade egen tillverkning av möbler och fasta inredningar  i Nyköping. Bl a skapade man inredningarna till Svenska Amerikalinjens M/S Kungsholm och  möblerade hos Zarah Leander och Gösta Ekman d.ä. NK:s mannekänguppvisningar var det mest ansedda i staden. Varuhuset hade också  Stockholms första rulltrappa.

Livet på varuhuset under mellankrigstiden skildras fängslande i Sigfrid Siewertz’ roman Det stora varuhuset(1926). Institutionen NK var en av de ledande i Stockholm och borgerligheten talade om att gå till ”Kompaniet” och handla. Man lämnade då inte varuhuset med kassar i hand, de inköpta varorna skickades med bud till kundens bostad. Särskilt inte en herre kunde på den tiden bli sedd på gatan med ett paket eller en påse i handen! Mot slutet av 1900-talet deklinerade varuhuset, det gick helt enkelt inte att få ekonomi i exklusiviteterna längre under de 1900-talsdecennier då den övre konsumentgruppen för en tid hade beskattats bort. Överhuvudtaget ansågs varuhus, affärer där man sålde allt inte längre vara ett fungerande koncept.

Nordiska Kompaniet omvandlades slutligen 1991 till ett rent fastighetsbolag. Huset blev en köpgalleria för olika inhyrda butiker, fortfarande dock med en hög nivå. Men den forna glansen är sedan länge försvunnen. Det var just utanför en sådan butik: Filippa K som utrikesminister Anna Lind så tragiskt mördades av en vettvilling år 2003.

Om NK var ett reservat för den högre borgerligheten så var Paul U Bergströms (1860 – 1934) PUB ett folkligt varuhus som byggdes under flera år innan det öppnade 1925. Paul U Bergströms liv var en sann framgångssaga. Son till en gårdfarihandlare började han redan som 16-åring som bodbetjänt vid Hötorget. Det var då det stora marknadstorget i Stockholm dit bönderna kom från den omgivande Mälardalen med sina kärror med allehanda trädgårdsprodukter. Kring torget låg affärer där bönderna passade på att handla begagnade kläder och brickabrack till hemmet.

Hötorget vid mitten av 1800-talet med böndernas varukärror. Höbalen till höger visar hur torget fick sitt namn. Här såldes hö till stadens alla draghästar. Husraden till vänster är platsen för det nuvarande PUB-varuhuset/gallerian.

Den unge Paul övertog med tiden affär, efter affär vid torget med dess saluhall, som revs efter andra världskriget för att ge plats åt det nya Hötorgscity. På 1920-talet var det dags att samla verksamheterna till ett ståtligt nybyggt varuhus. Paul U Bergström var en av de första som sålde färdiggjorda kläder i olika storlekar: konfektion. Han hade också fasta priser, noggrant angivna vid diskarna.  Han skulle märkligt nog också bli känd genom en av de mannekänger han städslat för att visa upp konfektionskläderna bl a i en tidig reklamfilm: en fröken Greta Gustafsson sedermera känd som Greta Garbo.

Också PUB-varuhuset, med sin funkistillbyggnad på baksidan, har på senare år blivit en shoppinggalleria med enskilda butiker.

Postorderkungen Johan Petter Åhlén och hans kompanjon Erik Holm i Insjön, hade gjort succé med den berömda ”Kungatavlan” föreställande Oscar II med familj, som inte fick saknas på  något utedass, och att per postorder sälja det nya modet svenska flaggor till svenska gårdar och villor. Även de två kompanjonerna kastade sig med framgång in i den nya varuhusbranschen och startade Åhlén & Holm vid Ringvägen i Stockholm. Här i det då proletära Södermalm blev man ett begrepp för billigvaruhus. På 1930-talet startade man kedjan Tempo, med sin första butik på det förnäma Östermalmstorg. Nu kunde  pauvres honteux i den förnäma stadsdelen smyga in och handla billigt.

Både NK och Åhléns är kända för sina klockor som blivit landmärken i staden. NK:s roterande gröna neonlogga satt ursprungligen på Telefontornet på Brunkebergsåsen, också det rivet på 1960-talet efter en brand. Då flyttades klockan till sin nuvarande plats på fastighetens tak. Åhléns röda klocka syns fortfarande vi korsningen Götgatan/Ringvägen. Affärskedjan lever kvar, nu under namnet Åhléns, med sitt största varuhus, fortfarande ett riktigt varuhus med alla sina avdelningar. Mest känd är det idag för sin livsmedelsavdelning, Stockholms största. Åhléns tillhör idag Sveriges rikaste kvinna Antonia Axelson-Johnson. Byggnaden som uppfördes i samband med rivningen av Nedre Norrmalm på 1960-talet har under åren placerat sig väl i tävlingar om titeln Stockholms fulaste byggnad.